Wiki

Peptid-wiki – ordlista för forskningspeptider

46 termer förklarade: substanser, receptorer, laboratoriehantering, analysmetoder och dosberäkning. Begreppen du möter när du läser om peptider inrikes och köpa forskningspeptider Sverige. Peptidnamn länkar direkt till respektive produktsida.

Peptider & substanser

Retatrutide (Reta): Syntetisk trippelagonist som aktiverar GLP-1-, GIP- och glukagonreceptorn. Studeras i metabol forskning för effekter på energiförbrukning och kroppssammansättning. Levereras som 20 mg lyofiliserat pulver.
Tirzepatide: Dubbelagonist mot GLP-1- och GIP-receptorn, samma substans som studeras under handelsnamnet Mounjaro. I forskningssammanhang används alltid substansnamnet Tirzepatide.
Semaglutide: Enkelagonist mot GLP-1-receptorn med lång halveringstid. Används ofta som referenssubstans när dubbel- och trippelagonister jämförs i litteraturen.
Melanotan 2 (MT-2): Cyklisk analog av alfa-MSH som binder brett till melanokortinreceptorerna MC1R–MC5R. Studeras för pigmentering (MC1R) och centralt medierade effekter (MC4R).
Semax: Neuropeptid baserad på ACTH(4-10)-fragmentet med Pro-Gly-Pro-förlängning. Studeras för kognitiv modulering och för påverkan på BDNF-uttryck i hjärnan.
Selank: Anxiolytisk heptapeptid härledd från tuftsin. Studeras för stressdämpning via GABAerg och monoaminerg signalering, utan sederande profil.
BPC-157: Pentadekapeptid från en skyddande magsaftsekvens. Studeras för angiogenes, sen- och muskelläkning samt gastrointestinell barriärfunktion.
TB-500: Syntetisk fragmentanalog av thymosin beta-4. Thymosin β4 binder aktin och studeras för cellmigration, kärlnybildning och vävnadsreparation.
GHK-Cu: Kopparbindande tripeptid (glycyl-L-histidyl-L-lysin) som studeras för kollagensyntes, sårläkning och genuttryck kopplat till hudremodellering.
KPV: Tripeptid (lysin-prolin-valin) som utgör C-terminalen av alfa-MSH och studeras för antiinflammatoriska effekter i tarmepitel.
Klow: Blandvial som kombinerar GHK-Cu, BPC-157, TB-500 och KPV för att undersöka läknings- och inflammationsvägar synergistiskt i stället för isolerat.
Inkretin: Samlingsnamn för tarmhormoner (GLP-1 och GIP) som frisätts vid födointag och förstärker den glukosberoende insulinfrisättningen.

Receptorer & mekanismer

GLP-1: Glukagonlik peptid-1. Inkretinhormon som reglerar aptit, magsäckstömning och glukosberoende insulinfrisättning. Målreceptor för Tirzepatide och Retatrutide.
GIP: Glukosberoende insulinotropisk polypeptid. Samverkar med GLP-1 och tillför effekter på fettvävnadens lipidhantering.
Glukagonreceptor (GCGR): Receptor vars aktivering ökar hepatisk glukosproduktion och energiförbrukning. Den tredje komponenten i Retatrutides trippelagonism.
Agonist: Molekyl som binder till en receptor och aktiverar dess signalering. Motsatsen är en antagonist, som blockerar receptorn.
Dubbel- och trippelagonist: Peptid konstruerad för att aktivera två respektive tre olika receptorer med en och samma molekyl, vilket ger en additiv mekanistisk profil.
GPCR: G-proteinkopplad receptor. Receptorfamilj som inkretin- och melanokortinreceptorerna tillhör; aktivering signalerar oftast via cAMP.
Melanokortinreceptor: Receptorfamilj MC1R–MC5R som reglerar pigmentering, energibalans och sexuell funktion. Målreceptorer för Melanotan 2.
BDNF: Brain-derived neurotrophic factor. Tillväxtfaktor kopplad till synaptisk plasticitet; används som markör i studier av Semax.
Halveringstid: Tiden det tar för hälften av substansen att elimineras. Avgör doseringsintervall i studieprotokoll.
Biotillgänglighet: Andelen av en administrerad mängd som når systemcirkulationen. Peptider har låg oral biotillgänglighet eftersom de bryts ned av proteaser.

Laboratorium & hantering

Lyofilisering: Frystorkning där vatten sublimeras bort under vakuum. Ger ett stabilt pulver med lång hållbarhet vid rumstemperatur före rekonstitution.
Rekonstitution: Att lösa ett lyofiliserat pulver i vätska, normalt bakteriostatiskt vatten. Vätskan tillsätts långsamt längs vialens innervägg och vialen skakas aldrig.
Bakteriostatiskt vatten: Sterilt vatten med 0,9 % bensylalkohol som hämmar bakterietillväxt och gör att en rekonstituerad vial kan användas vid upprepade uttag.
Sterilt vatten (WFI): Vatten utan konserveringsmedel. Används vid engångsuttag; en vial rekonstituerad med sterilt vatten har kortare hållbarhet.
Vial: Glasflaska med gummiseptum och aluminiumkrymplock som innehåller det lyofiliserade pulvret.
Septum: Gummimembranet i vialens lock. Det desinficeras med spritsudd före varje genomstick för att undvika kontamination.
Insulinspruta (U-100): Spruta graderad i 100 enheter per 1 ml. 10 enheter motsvarar 0,1 ml, vilket ger den precision som krävs vid små volymer.
Kylkedja: Obruten temperaturkontroll under transport och förvaring. Kortare inrikes transport minskar antalet temperaturväxlingar.
Förvaring 2–8 °C: Rekonstituerade peptider förvaras i kylskåp vid 2–8 °C, skyddade från ljus. Lyofiliserat pulver tål rumstemperatur under transport.
Frys-/tinacykler: Upprepad frysning och upptining som bryter ned peptidstrukturen. Aliquotering minskar antalet cykler per prov.
Aliquot: Delmängd av en lösning som portioneras ut i separata kärl för att skydda huvudlösningen mot upprepad hantering.

Kvalitet & analys

CoA (Certificate of Analysis): Analyscertifikat som dokumenterar identitet, renhet och utseende för en specifik tillverkningsbatch.
HPLC: Högupplösande vätskekromatografi. Separerar innehållet och kvantifierar andelen målsubstans – grunden för renhetsvärdet i procent.
Masspektrometri (MS): Mäter molekylvikt och bekräftar att den levererade sekvensen motsvarar den avsedda peptiden.
Renhet: Andelen målsubstans i pulvret, angiven i procent enligt HPLC. Resterande andel utgörs av salter, restlösningsmedel och syntesrelaterade biprodukter.
Batchnummer: Identifierare som kopplar en levererad vial till rätt analysprotokoll och tillverkningstillfälle.
Endotoxin: Lipopolysackarider från bakterier. Testas i renhetsprotokoll eftersom även små mängder kan störa cellbaserade försök.
Peptidhalt (net peptide content): Hur stor del av pulvervikten som faktiskt är peptid, exklusive motjoner och restfukt. Skiljer sig från kromatografisk renhet.
Restlösningsmedel: Spår av lösningsmedel från syntes och rening, exempelvis acetonitril eller TFA, som kvantifieras i utökade analysprotokoll.

Dosering & beräkning

Koncentration (mg/ml): Mängd peptid per milliliter efter rekonstitution. Beräknas som vialens mg delat med tillsatt volym vätska i ml.
Enhet (IE på sprutan): En streckmarkering på en U-100-spruta. 100 enheter = 1 ml, alltså motsvarar en enhet 0,01 ml.
Mikrogram (mcg): En tusendels milligram. 1 mg = 1 000 mcg. Små peptidmängder anges normalt i mcg.
Titrering: Stegvis upptrappning av mängd i ett studieprotokoll för att kartlägga dos-responssamband.
Dödvolym: Vätskan som blir kvar i nålnavet efter uttag. Sprutor med låg dödvolym minskar spillet vid små volymer.

Läs vidare i forskningshubben, granska analyscertifikaten eller räkna om mg till enheter i peptidkalkylatorn.

ENDAST FÖR FORSKNINGSSYFTE