Semax – forskningsguide för Sverige

Mekanism

Semax associeras med ökade nivåer av BDNF och NGF i hippocampus i djurmodeller.

Forskningsläge

Litteraturen omfattar minne, uppmärksamhet och neuroprotektion vid ischemi.

Hantering och förvaring

Frystorkat pulver; beredd lösning förvaras kylt och används inom kort tid.

Vad Semax är

Semax är en syntetisk analog av fragmentet ACTH(4-10) med en tillagd Pro-Gly-Pro-svans i C-terminalen. Tillägget skyddar peptiden mot snabb enzymatisk nedbrytning utan att ge de hormonella effekter som helt ACTH har på binjurebarken.

Peptiden utvecklades i Ryssland och är där registrerad som läkemedel för bland annat kognitiva besvär och stroke – en status den inte har i Sverige eller övriga EU.

Verkningsmekanism

Djurstudier har rapporterat att Semax ökar uttrycket av BDNF och dess receptor TrkB i hippocampus, vilket är den mest citerade mekanismen. BDNF har en central roll i synaptisk plasticitet och inlärning.

Ytterligare beskrivna effekter är modulering av dopaminerg och serotonerg signalering samt påverkan på nedbrytningen av kroppsegna enkefaliner, vilket kopplas till peptidens rapporterade effekt på uppmärksamhet och stresstålighet.

Forskningsläge

Underlaget domineras av ryska publikationer, dels djurmodeller för ischemisk hjärnskada, dels kliniska studier vid akut stroke där Semax utvärderats som tillägg till standardbehandling. Flera rapporterar förbättrad neurologisk återhämtning.

Begränsningarna är att materialet till stor del är publicerat på ryska, sällan replikerat av oberoende västerländska grupper och att studierna ofta har små deltagarantal. Data om långtidsanvändning saknas i princip helt.

Regelstatus och tillgång i Sverige

Semax är inte godkänt som läkemedel i Sverige eller EU. Peptiden hanteras som kemiskt referensmaterial för laboratoriearbete och är inte avsedd för mänskligt bruk.

Koncentration och hantering

Litteraturen anger mikrogramnivåer per dag, ofta fördelat på flera administreringar. En vial om 10 mg rekonstituerad med 2 ml bakteriostatiskt vatten ger 5 mg/ml, alltså 500 mcg per enhet på en 1 ml insulinspruta.

Beredd lösning förvaras vid 2–8 °C skyddad från ljus och har relativt kort hållbarhet, så anteckna beredningsdatum på vialen.