Kunskapsbanken
GHK-Cu – forskningsguide för Sverige
Kopparbindande tripeptid med lång forskningshistorik inom hudbiologi.
- Område
- Cellulär reparation & kollagen
- Dosintervall i litteraturen
- 1–2 mg/dag
- Frekvens
- Dagligen
Mekanism
GHK-Cu transporterar koppar till celler och kopplas till uppreglerad kollagen- och elastinsyntes.
Forskningsläge
Litteraturen omfattar sårläkning, antioxidativ effekt och genuttrycksprofiler i hudvävnad.
Hantering och förvaring
Ljuskänslig; beredd lösning förvaras mörkt och kylt.
Vad GHK-Cu är
GHK-Cu är en tripeptid med sekvensen glycyl-L-histidyl-L-lysin i komplex med en tvåvärd kopparjon. Peptiden isolerades ur humant plasma redan på 1970-talet och nivåerna i blodet sjunker med åldern, vilket är utgångspunkten för mycket av forskningen.
Kopparkomplexet ger lösningen en tydlig blå färg. Det är förväntat och inte ett tecken på kontaminering.
Verkningsmekanism
GHK har hög affinitet för koppar och fungerar som bärare som gör jonen tillgänglig för cellulära processer. I hudfibroblaster har komplexet i cellstudier kopplats till ökad syntes av kollagen, elastin, glykosaminoglykaner och proteoglykaner samt till reglering av matrixmetalloproteinaser och deras hämmare.
En ofta citerad genuttrycksanalys rapporterade att GHK påverkar uttrycket av ett stort antal gener kopplade till vävnadsremodellering och antioxidativt försvar. Sådana data visar riktning i cellmodeller, inte klinisk effekt.
Forskningsläge
GHK-Cu har mer humandata än de flesta forskningspeptider, men nästan uteslutande för topikal användning. Kontrollerade dermatologiska studier på krämer och serum har rapporterat förbättrad hudtäthet, minskat linjedjup och bättre elasticitet jämfört med placebo eller referenspreparat.
Data på injicerad GHK-Cu i systemiskt syfte är däremot mycket begränsade. Att generalisera resultat från topikala formuleringar till andra administreringsvägar saknar stöd i litteraturen.
Regelstatus och tillgång i Sverige
GHK-Cu förekommer lagligt som ingrediens i kosmetiska produkter inom EU. Som injicerbar substans är den inte godkänd som läkemedel i Sverige eller EU. Materialet i vialen är forskningsmaterial och inte avsett för mänskligt bruk.
Koncentration och hantering
Litteraturen kring forskningsprotokoll anger ofta 1–2 mg per administrering. En vial om 50 mg rekonstituerad med 5 ml bakteriostatiskt vatten ger 10 mg/ml, alltså 100 mcg per enhet – 1 mg motsvarar då tio enheter på en 1 ml insulinspruta.
Kopparkomplexet är ljuskänsligt. Förvara både pulver och färdig lösning mörkt vid 2–8 °C, rotera vialen försiktigt vid beredning och skaka aldrig.
Jämförelse med Klow-blenden
Klow-blenden innehåller 50 mg GHK-Cu tillsammans med BPC-157, TB-500 och KPV. Fördelen är att flera steg i reparationskaskaden täcks i samma rekonstitution; nackdelen är att förhållandet mellan peptiderna är låst, vilket gör en separat GHK-Cu-vial bättre när enskilda effekter ska isoleras.
Finns i sortimentet: Klow
Vi säljer inte GHK-Cu som enskild vial. Substansen ingår däremot i vår lagerförda blandning Klow, som kan användas i samma typ av laborativa reparationsmodeller.
Vanliga frågor om GHK-Cu
Varför är GHK-Cu-lösningen blå?
Färgen kommer från kopparjonen i peptidkomplexet. Den är förväntad och innebär inte att lösningen är förorenad.
Hur starkt är forskningsunderlaget?
Ovanligt bra för topikala formuleringar, med kontrollerade dermatologiska studier på hudtäthet och elasticitet. Data på injicerad GHK-Cu i systemiskt syfte är däremot mycket begränsade.
Är GHK-Cu lagligt i Sverige?
Som kosmetisk ingrediens förekommer den lagligt inom EU. Som injicerbar substans är den inte godkänd som läkemedel, och materialet vi säljer är forskningsmaterial.
Hur ska GHK-Cu förvaras?
Mörkt och kylt vid 2–8 °C, både som pulver och färdigblandad lösning, eftersom kopparkomplexet är ljuskänsligt.
Ska jag välja GHK-Cu separat eller Klow?
Separat vial ger full kontroll över koncentrationen. Klow är praktiskt när flera reparationspeptider studeras samlat, men förhållandet mellan komponenterna är då låst.
Källor
Relaterade artiklar i Kunskapsbanken
Samtliga uppgifter är sammanställda ur publicerad forskningslitteratur och beskriver hantering av forskningsmaterial i laboratoriemiljö. Detta är inte medicinsk rådgivning och materialet är ej avsett för mänskligt bruk.

